Att våga berätta det som ligger nära

Hittade en recension av mitt fanzine Hjärterummet igår kväll på Seriefrämjandets sida serienytt.se. Som helt nybörjare så får man sällan höra vad människor man inte känner tycker och tänker om det man gör, vilket är spännande. Recensenten skriver bland annat att han saknar ”lite känslomässigt engagemang; slitningar till trots känns det ändå ibland slätstruket”. Han skriver vidare att det kan bero på att det egentligen är tänkt som en längre berättelse och att fanzinet bara innehåller början och en del av slutet.

Jag tror dock att han sätter fingret på något som jag tycker är svårt med berättande, och det är att ta upp det riktigt intima, privata eller smärtsamma. Rör mig mycket hellre kring det som jag har en viss distans till, sånt som passerat och som jag har accepterat. Sådant som gör ont här och nu ritar jag bara i mina nattliga teckningar, och då gärna dolt under lager av obegripligheter, så att ingen riktigt kan förstå, bara ana. ensiding - schyssta lökarSå nu ska jag sätta mig ned med mitt långsiktiga manus och tänka igenom vad det är som jag inte berättar och varför. Stort tack Simon på Seriefrämjandet!

Vill ni läsa ytterligare en recension så har Hanna Lager på Feministbiblioteket lagt ut en tidigare i år.

Annonser

Om jag inte tyckte om honom

Idag har vi lämnat in denna utbildnings sista övningsuppgift. Vi fick en kort novell uppdelad oss emellan och i uppdrag att rita en sida baserad på våra tre till fyra rader. Min sida är de näst sista tre raderna.

Novellövning Om jag inte tyckte om honom skulle han vara obetydlig

Ska bli skönt att börja jobba igen, och tjäna pengar, men också lite sorgligt att lämna skolan. Har varit ett jättekul år och har inte ångrat en sekund att jag sa upp mig för att göra detta. Nu måste jag bara hitta sätt att fortsätta och inte tappa fokus. Tips mottages tacksamt!